Typ sista personen som ringde in till karlavagnen igår (ämnet var fritt) ville prata om den vanligaste cancerformen hos män, prostatacancer. Han hade själv drabbats och fick diagnosen prostatacancer i januari. Han fick också reda på att det hade spridit sig till skelettet och att de inte kunde göra något. Han hade nu fått sitt liv förkortat och hade bara 7 månader kvar att leva. Detta berörde mig nåt oerhört. I januari hade han 7 månader kvar och idag har det gått 6 månader. Han har bara en månad kvar att leva :S Det fick mig att förstå hur otroligt lycklig man ska vara bara över att få leva och vara frisk. Vad spelar det för roll om man har sina känslomässiga berg och dalar, man får ju ändå leva och ALLT sånt går ju över med tiden. När han hade tagit kontroll över sina känslor så började han skriva dagbok, en blogg på internet och här är ett utdrag ur hans blogg. Göstas dagbok i väntan på döden:
Onsdag 1 juli 2009 kl.06.45. När man vaknar hoppas man att det ska vara frid och fröjd.Men tyvär tas man ofta ur den villfarelsen. Det är nu så hårt att behöva känna hur alltets allt har tagit ett hårdare grepp om livet. Min situation börjar kännas som en vandring mellan olika tidsperioder, ena stunden är idag och den andra är någonstans i det okända,som är helt bortom verkligheten. Vid dom små sovstunderna som infaller under dagen dyker det upp drömmar med ett otaligt besök av avlidna släktingar. Det verkar som att det planeras för en förflyttning för min del .De här drömmarna följer mig även i vaket tillstånd och påverkar mina handlingar.Det blir en påfrestning för mig. Jag hoppas i alla fall på att få uppleva sommaren innan det är slut. Carpe diem
http://gossom.blogspot.com
Onsdag 1 juli 2009 kl.06.45. När man vaknar hoppas man att det ska vara frid och fröjd.Men tyvär tas man ofta ur den villfarelsen. Det är nu så hårt att behöva känna hur alltets allt har tagit ett hårdare grepp om livet. Min situation börjar kännas som en vandring mellan olika tidsperioder, ena stunden är idag och den andra är någonstans i det okända,som är helt bortom verkligheten. Vid dom små sovstunderna som infaller under dagen dyker det upp drömmar med ett otaligt besök av avlidna släktingar. Det verkar som att det planeras för en förflyttning för min del .De här drömmarna följer mig även i vaket tillstånd och påverkar mina handlingar.Det blir en påfrestning för mig. Jag hoppas i alla fall på att få uppleva sommaren innan det är slut. Carpe diem
http://gossom.blogspot.com