Farmor ringde precis och bjöd in mig och Henrik till farfars 80-årskalas. Samtidigt tackade hon för bröllopsinbjudan som de fått och tyckte att det skulle bli så otroligt roligt att komma på vårt bröllop. Hon tyckte det var extra roligt eftersom hon tyckte vi såg ut att vara så lyckliga med varandra. Flera släktingar hade sagt att det syns på långt håll hur mycket vi håller av varandra och vi känner ju likadant vi också. Såhär lycklig som jag är nu efter 3 år tillsammans med Henrik trodde jag aldrig att jag skulle bli. Även om han kan vara en otroligt jobbig människa ibland (jo, Henrik det kan du :P) så är det honom jag vill leva med och jag känner inte att jag saknar något från mitt gamla "singelliv". Jag kan tänka mig att leva med honom resten av mitt liv, för det är inget hos honom som får mig att tänka på hur det kunde ha varit... Det är en skön känsla :) Jag kan tänka mig att många som ska gifta sig har funderingar över om de verkligen gör rätt... Jag har inte de funderingarna och det känns ännu bättre när man får bekräftat att vår kärlek inte bara känns på insidan utan även syns på utsidan och att det finns en koppling mellan oss som märks av andra människor. Något av det bästa med vårt förhållande är att vi skojar mycket med varandra. Henrik är en av de roligaste människor jag har träffat och det var delvis det jag föll pladask för när vi träffades första gången. Tack Henrik för att du delar ditt liv med mig och tack på förhand för de härliga upplevelser vi kommer vara med om under ett långt liv tillsammans.
Sök i bloggen
Kategorier
Arkiv
- Mars 2015
- November 2014
- September 2014
- Augusti 2013
- April 2013
- November 2012
- Oktober 2012
- September 2012
- Augusti 2012
- Juli 2012
- Juni 2012
- Maj 2012
- April 2012
- Mars 2012
- Februari 2012
- Januari 2012
- December 2011
- November 2011
- Oktober 2011
- Augusti 2011
- Juli 2011
- Juni 2011
- Maj 2011
- April 2011
- Mars 2011
- Januari 2010
- December 2009
- November 2009
- Juli 2009