Idag har vår älskade docka funnits i våra liv i en månad <3 de första 2 veckorna som förälder var inte alls som jag föreställt mig dem. Hon skrek mycket och jag hade ingen aning om hur vi skulle trösta henne. "är det så här vi ska ha det för alltid nu" var en tanke som ofta slog mig och även "detta är inte alls som jag föreställde mig det". Jag skulle ju flyga runt uppe bland de rosa molnen och vara lyckligast i hela världen och jag var otroligt ledsen för att den känslan inte i funnit sig direkt när hon lades på min mage på förlossningen. Som tur är hade jag en person som jag mailar med dagligen och hon skrev att hon kände precis likadant som mig. Då blev jag mycket mer tillfreds med vardagen och sakta men säkert från när Lilly var 3 veckor blev det bättre och bättre och nu när hon är 1 månad är livet hel fantastiskt och vi har mer kontroll på läget och vet hur vi ska trösta henne när hon blir ledsen.
Ytterligare en anledning till att det var så jobbigt i början var att jag råkade ut för en bröstinflammation när Lilly var 1 vecka. Den orsakades av ett sår jag fick på bröstvårtan som ledde in bakterier i bröstet. På grund av såren kunde jag inte amma på något av brösten på 1 vecka och använde istället en elektrisk pump (hyrd på amningsmottagningen) för att hon skulle kunna få min mjölk i alla fall. Mjölken sinade helt på bröstet med inflammationen men som tur är har det kommit igång igen nu efter snart 3 veckors ammande och nu fungerar amningen felfritt på båda brösten.
Nätterna var också jobbiga i början då vi ville att hon skulle sova i vaggan bredvid vår säng på nätterna. Problemet blev att det tog ungefär 1 timma att natta henne efter varje gång hon ätit på natten och det slutade alltid med att jag blev arg på lilltjejen och slängde över henne till Henrik för att jag skulle få sova NÅT den natten. En kväll skulle jag experimentera lite och la henne emellan oss och ammade henne liggandes när hon vaknade. Och tänka sig, då sov hon hela natten igenom och vaknade var fjärde timma för att äta men hon somnade om direkt efter amningen istället för att ligga vaken som hon gjort innan. Jag går upp runt 8-9 och får en stund för mig själv innan hon vaknar 1-2 timmar senare. Jag måste ju förstås också nämna min älskade klippa och make Henrik som har varit ett otroligt stort stöd för mig när jag varit ledsen, trött och haft ont. Han är en fantastisk pappa till Lilly och ett otroligt bra stöd för mig.
Varje kväll har vi satt som rutin att jag går in och tar en lång dusch innan jag och Lilly går och lägger oss för natten. Då får Henrik egentid några timmar till och jag ger honom sovmorgon morgonen därpå. Allting bara flyter på känns det som och det är fantastiskt att få ha honom hemma i 3 veckor till även om jag oroar mig lite för hur det ska bli när han börjar jobba igen. Jag som är en sån kontroll- och planeringsmänniska har även haft problem med att lämna huset med Lilly för att gå promenader, åka bil, hälsa på folk eller att folk hälsar på oss. Nu har jag dock börjat ta tag i mig själv och går promenader i stort sett varje dag och imorgon ska jag ut ensam med Lilly i bilen för första gången och åka till Sofies mamma och hälsa på Sofie och lilla Tilde som är där denna vecka. :D Jag återkommer med resultatet imorgon, om jag överlever ;)
Jag vill i alla fall minnas känslan av hopplösheten jag hade i början och att det går över. Nu börjar jag se de rosa molnen närma sig med stormsteg och jag älskar min underbara lilla docka gränslöst mycket. Jag är så kär i henne att jag saknar henne när hon ligger och sover middag längre än 1 timme. Och det bästa av allt är att jag vet att jag kommer älska henne mer och mer för varje dag som går.
Vår älskade Lilly <3
