Det har varit en lugn dag och det var behövligt. Henrik åkte tidigt iväg på Endurotävling och jag och Lilly tog en rejäl sovmorgon innan vi bestämde oss för att gå upp och fortsätta mysa i soffan.

Henrik kom hem runt 16, stolt som en tupp. Han hade VUNNIT Endurotävlingen och hade till och med en liten pokal med sig hem. Då blir man stolt som fruga minsann <3 vi packade genast Iordning bilen och styrde kosan mot Ånimskog och min farmor och farfar för lite lördagsmys och för att hjälpa dem med det sista inför deras flytt då det är visning på deras fina gård nästa vecka.

Lilly (som ju var arg som ett bi vid vårt förra besök) satt som ett ljus under hela besöket vilket kändes skönt i mammahjärtat. Det är ju inte så kul om ens barn skriker varje gång det träffar nån.

Vi har dock märkt att Lilly börjar bli avvaktande mot människor som hon inte träffar så ofta. Hon blev ledsen när vi först kom till Ånimskog och visade då tydligt att jag tänker minsann vara kvar i mammas famn, och så fick det bli. När vi sedan åkte förbi hennes morfar på hemvägen för att lämna av några stolar så ville han självklart säga hej till sitt barnbarn. Den tanken hade inte Lilly. Det gick från att vara jätteglad och prata med mig till att illvråla när morfar stack in huvudet och då har de ändå träffats väldigt mycket. Så för tillfället verkar det bara vara mamma och pappa som duger för lillan, mysigt och påfrestande på samma gång eftersom hon gråter åt alla som pratar med henne. Tur att det går över.

Lillys första lilla tand börjar nu sticka upp och det märks att hon tycker det är jobbigt. Hon biter på ALLT och nappar, bitringar, händer etc. ska gnidas på tandköttet. Så vi får se hur lång tid det tar innan den bryter igenom helt. Min stora tjej <3